Bland de tråkigaste sakerna som en förälder vet, däribland jag är att behöva säga ifrån till sina barn. Ibland känns det som att det enda man säger är "nej, gör inte så" nej hit och nej dit. Tillslut känner man sig lika verbalt begränsad som ett litet barn som nyligen lärt sig prata.

Att säga nej och lära sina barn att skilja på rätt och fel kallas för gränssättning, bland det tråkigaste, men också viktigaste man som förälder förutom närvaro och kärlek kan bidra med. Sen är det ju klart att man inte säger nej till allt, det finns ju vissa begränsningar, man får ju inte låsa de helt och göra dem osäkra individer inför livets kommande händelser och aktiviteter av olika slag. Sunt förnuft räcker långt. Tror att alla föräldrar har vid ett eller flera tillfällen känt sig som osmorda och gnälliga dörrar. Inget konstigt, i alla fall inte när det handlar om gränssättning....

Igår så hade Malins farbror och fru kalas för sin son Oscar som fyller samma dag som Wilmer, fast 2 år mer, det vill säga 4 år...Här kommer lite bilder från tillställningen:

Det var en glad tillställning där många barn samsades om utrymmet och åt korv,fika....

Och princesstårta som är Wilmers stora favorit i fika sammanhang...

Vattenlek är inte heller något som går av för hackor för grabbarna grus oh bus.....

När vi sedan begav oss från kalaset in mot Nyköping så vankades det oväder. Skeppsbron, restaurangen vi skulle till, hade vi fått plats utomhus, då det var fullt, så för att ta det säkra före det osäkra så tog vi och bytte restaurang, till Hamnmagasinet...

Där Wilmer fick sina två paket, ett presentkort och en traktor med släp av Anne och Johan i förskott....

och om inte förra helgen gick sådär hiskeligt fort så gjorde den här garanterat det. Redan söndag eftermiddag och det kändes som det var igår det var lördag, vilket jag kom på nu att det var...

Jag såg varken Real Madrids darriga seger mot svårspelade Deportivo eller Inters kross av Milan i Milano derbyt. Jag såg på svenska hjärtan , den här 80 talsserien med Malin istället något som jag i efterhand inte ångrar ett dugg...

Ett drygt dygn kvar till Barcas premiär mot Gijon, jag längtar och inser också för att orka med att se den matchen, som börjar vid 22, så måste snacket med John Blund äga rum tidigt ikväll för att jag ska orka. Det är ju jobbmåndag imorgon och måndagar på jobbet brukar innebära mycket jobb, mer än ad de övriga veckodagarna har att erbjuda....

 Den här veckan jobbar jag dock bara mån-tors, fredag är jag ledig, skönt...

ser på när mina små änglar leker samtidigt som jag skriver, man är lyckligt lottad som har två friska barn och en frisk fru, tak över huvet och allt det där som alla vill ha, men som inte alla får. Finns det någon däruppe, så tack, tack för det jag har, jag lovar att vårda det ömt så länge jag lever....