Och för att visa att det verkligen är så publicerar jag därför ett par sköningar (klockrena kommentarer) som min äldsta son hitills har bjudit på i sina dryga 3 år:

  - Nej Wilmer, sätt dig ner Mamma o pappa sover nu...

Liam säger till Wilmer att sluta hoppa i soffan då jag o Malin "sover" (dock inte tillräckligt djupt för att höra den hetska disskusionen som pågår i vardagsrummet), man undrar ju om Liam tycker att man får hoppa i soffan när vi är vakna?

 - Vilka fina trosor du har pappa...

Liam tycker att mina nyinförskaffade briefs är slående lika Malins trosor att han bara måste påpeka det....

 - Nej Wilmer du får frukost på förskolan!

Liam tycker inte att Wilmer ska äta frukost hemma då han får det på förskolan, att Liam själv också äter frukost på förskolan är en tydligen en annan femma...

 - Hehe titta Pappa han tappar byxorna...

Det där skejtmodet är inget som faller Liam i smaken, något som han högljutt klargjorde för mig en vacker dag...

 - Jag vill fika i Norrköping...

Svarar Liam när han får frågan vad han vill göra en dag för ett par veckor sedan, att leka i sandlådan tillhör tydligen inte favoriterna på "att göra" listan under en dag...

 - Gå o lägg dig Wilmer

Säger Liam när Wilmer, precis som han själv stövlar in i vardagsrummet halv 6 en lördagsmorgon för att se på bolibompa, avdelningen polsk riksdag...

Det här är bara ett axplock av allt som han har sagt, det finns ett par stycken til, ocensurerade, men dem, håller jag o Malin för oss själva ;)

Grattis vår lilla Wilmer på 2 års dagen!, Mamma pappa och Liam älskar dig!

Tältet vi spenderade natten i...

Liam och Johan grillar korv....

En glad kille....

När vi ikväll satt och åt med grannarna på uteplatsen som ligger i anslutning till lägenhetskomplexet där vi bor så gjorde Wilmer en sån där sak man bara bävar för att ens barn ska göra. Han bara försvann....

Jag, som var uppe i lägenheten och gjorde kaffe med Liam, var just vid det här tillfället lyckligt ovetandes om vad som hände, för hade jag varit i närheten hade jag förmodligen varit utom mig av oro...

I alla fall. Grannarna och Malin sprang som tokar överallt och letade och visste inte var de skulle börja. När de plötsligt såg att porten till huset stod öppen, vilket då i bästa fall betyder att han gått in och befinner sig i huset. Där kollade dom direkt, varpå de till deras fasa upptäckte att Wilmer inte var där. Vad dem däremot lade märke till var att hissen åkte i stort sett mellan alla våningar (6 till antalet) och bara gjorde korta stopp på var och en av dem. Till saken hör den att på våning 1 så är det en hissöppnar knapp som är till för dem handikappade i byggnaden, ja eller handikappade i dagsljus men inte på kvällarna när innekatterna ska hämtas in och ut i otid.

De tryckte i alla fall ner hissen till våning ett och vips, där var Wilmer, han hade tagit sig in i hissen med hjälp av knappen, hujeda mig!

Min kära fru Malin i sin nya frisyr:

Liam, min stora lilla kille!

Wilmer, mitt lilla yrväder!

Jag älskar er allihopa!

Liam, den äldsta sonen.....

Och Wilmer, den yngsta :), pappa älskar er!